Måndagen
den 4 juni 2012, två dagar efter skolavslutningen, körde jag vår yngsta son och
en av hans vänner till Pjukala i Pargas där de skulle delta i det av Åbolands
sång- och musikförbund (ÅSMF) arrangerade musiklägret för barn i åldern 10-13
år. Under bilfärden pratade ungdomarna om vilka förväntningar de hade inför
lägret, de erinrade sig hur roligt de hade haft det föregående år och undrade
om det överhuvudtaget kunde bli bättre. Jag tjuvlyssnade road med förälderns
självtagna rätt till deras spekulationer och antaganden.
Framme
vid Axxells gemytliga fastigheter i Pjukala lämnade jag av två ivriga ungdomar.
Genast på gården blev de soligt mottagna och hälsade välkomna av lägerledaren
Nellie Aaltonen, dansläraren Karin Eklund, sångläraren Ville Forss och
lekledaren Jenny Skrifvars. Ledarlagets nestor, bandläraren Mats Prost, var den
enda som inte fanns på plats.
Veckan
gick och inget hördes av sonen. Senare visade det sig att han hade väntat sig
att vi skulle ringa honom och därför hade han inte ringt. Däremot hade han följt
med våra förehavanden på facebook så till dessa delar var han på det klara med
vad vi hade haft för oss.
Vi
tillbringade veckan ute på stugan där vi bland annat fångade och flyttade en
närgången snok drygt sex kilometer bort, observerade och städade efter en flock
gäss med ungar som hade övernattat på vår strand och smutsat ner den rejält.
Vidare såg vi ett hägerpar i flykt över viken och en ormvråk på ovaligt låg
höjd, jagad av en trut. Vattnet i den grunda viken var exceptionellt grönt, klart
och kallt, endast mellan tio och tolv grader, så det blev inget dopp efter
bastun.
På
kvällarna satt vi vid brasan och lyssnade på fin nordisk musik, till exempel
den norska jazzpianisten Ketil Bjørnstads nya stämningsfulla album Vinding´s Music. Songs From The Alder
Thicket, den svenska vissångaren Olle Adolphsons avskalade Evert
Taube-tolkningar eller det mästerliga albumet Veden alla med den alltid lika duktiga finska sångerskan Emma
Salokoski plus Ensemble.
På
fredagseftermiddagen packade vi ihop på stugan och gjorde oss redo att åka till
lägret för att närvara vid slutshowen och hämta hem vårt barn. Vädret började
likna sommar med intensivt solsken, skarpt ljus och en temperatur som närmade
sig det magiska tjugostrecket. Framme vid lägerplatsen rådde en hemtrevlig och
glad stämning. Deltagarna var samlade ute på gården, uppspelta och lyckliga,
iklädda splitternya t-skjortor på vilka samtliga hade lämnat sin personliga
hälsning. Föräldrar och anhöriga anlände i ett långt utdraget pärlband till
platsen, man hälsade på de andra föräldrarna, småpratade några ord och bänkade
sig i salen.
Lägerdeltagarna
tågade in till en avancerad självåstadkommen rytm som omedelbart försatte
lyssnarna i rätt stämning samtidigt som den vittnade om den höga ambitionsnivån
hos ledarna. Och man bör hela tiden hålla i minnet att allt som barnen lärt sig
var åstadkommet på fyra och en halv dag, en helt otrolig prestation. Det
betyder att de duktiga ledarna inte enbart har kunnat sålla fram det väsentliga
och förädla detta utan även lyckats kommunicera detta med barnen.
Det
som gjorde det största intrycket på mig och gav mig en underbar sommarstämning var
den otroliga glädje som barnen strålade av. De sjöng, dansade och spelade med
inlevelse och fröjd. Och jag kände mig särskilt lycklig över att få vara med om
en tillställning där det lilla yttre formatet växer till en stor upplevelse i
vilken alla stämningslägen fanns med. Vi fick se ett par sprittande danser,
höra en underbart sprallig version av Abbas ”Mamma Mia”, sjungen av alla
deltagare på svenska till pianoackompanjemang, fyra väl instuderade bandnummer
(Fun: We Are Young, Adele: Rolling in the Deep, Rihanna: We Found Love och
Kings Of Leon: Sex On Fire) samt en gripande kvartettversion av Adeles ”Someone
Like You”. Vad mer kan man önska sig?
Vi
fick hem en överlycklig grabb och hela kvällen bar jag med mig den värme och upprymdhet
som showen hade tindrat av. Samtidigt kände jag en djup uppskattning och
tacksamhet för de eldsjälar som i tiden startat denna lägerverksamhet och de
fem ovan nämnda ledarna som tillsammans med barnen lyckades åstadkomma en afton
av magi och livslust. Och jag är övertygad om att jag delar dessa känslor av
eufori och lycka med samtliga som var på plats.
Man
kan enbart önska att flera ungdomar fick ta del av sådant här för det skulle
göra världen till en litet bättre plats att vistas i. Musik förenar människor
och skänker dem glädje, tröst och lycka och det sker snabbt, direkt och
omedelbart. Man kan helt enkelt inte gå i onda tankar och avsikter efter att ha
gjort eller hört bra musik. Dessutom är det viktigt att uppmuntra till skapande
tillsammans i vår kultur som är alltför överrepresenterad av tävlingsidrott och
lagsporter. Mitt imponerade och ödmjuka tack till hela bunten för en fantastisk
upplevelse.
