Damen i glasskiosken

I stormaktens kulisser där blodbadet ägde rum

bredvid börshuset med torgbrunnen bak ryggen
på den lätt sluttande stenlagda markytan
stod en anspråkslös glasskiosk, en svalkande oas
ett par bord med stolar, på spaljén murgröna

Han bad om en kopp gott kaffe

den mogna skönheten i bländvit skjortblus
med djupbrunt hår och varm solbrynt hy
lovade både med sin kakaoblick
och sitt uttalade ord honom detta

Öppet leende böjde hon sig fram mot luckan

räckte behagligt graciöst över muggen
den konstfulla rörelsen lättade hjärtsmycket från halshuden
anande vägen ner i skuggan längs kvinnoklyftan
han stod mållös inför denna konstart
 

Med sin mugg i lätt darrande hand slog han sig ner

lyssnade till skratt och stoj, log i försommarsolen
lycklig över att damen i glasskiosken hållit sitt löfte
det lena brunsvarta kaffet bragte hans kropp och själ i

ett befinnande av behaglig obesvarad längtan