Tångrodd

Jag sköt ut den rent lysande, ljuslackade ekan

satte mig tillrätta på mittbänken, lade årorna i klykorna
drog några målmedvetna tag för att få den riktiga känslan
åter bli ett med farkosten, minnas dess rytm och rörelse

ekan svängde genast över om man slutade ro

likt en alltför ivrig springare som vill än hit än dit
för att rodden skulle bli jämn och stabil måste man hela tiden
parera och känna efter, leva med ekan på dess villkor
accepterade man det blev man goda vänner
gjorde man det inte var man fiender för livet

jag log för mig själv då jag kom ihåg alla som inte velat lyssna

utan satt sig allvetande bakom årorna och sedan mött svårigheter

hur njöt jag inte av att följa hur årbladet gjorde ett smalt hål i den

klart lysande djupgröna vattenytan, virvlarna som uppstod av draget
och hur fint åran droppade under luftfärden mot nästa tag

turen gick från hemviken över fjärden, med sikte på en närbelägen holme

ett brant berg vid vilket det vuxit både gräslök och tång

under färden avsmakade jag ensamhetens härliga melankoli

hur mycket längtan hade jag inte slösat på dessa vatten
hur många gånger hade jag inte drömt mig bort ur ensamheten
förflyttat kamrater hit, drömt om att få uppleva sommarnatten
tillsammans med någon och inte alltid vara tvungen att ty mig
till mitt eget begränsade sällskap, mina egna obesvarade tankar

den stupande bergväggen var inom räckhåll, och tallen

som halvlåg i vattenbrynet fanns kvar, jag följde stenarna i bottnen
hittade platsen där man kunde dra upp båten, slog ett halvslag runt tallen
klev barfota iland på det soluppvärmda gråberget, gick runt i ljungen
fick syn på en grov gråsvart huggorm som låg på rulle i solen

i skrevorna bet sig gräslöken envist fast, precis som då

jag bröt av en stjälk, tuggade i mig den aromstarka löken
gick sedan ner till stranden igen, sköt ut och rodde av och an
i hopp om att i det klara vattnet, mellan de hala stenarna
få syn på blåstången, såsom då i barndomen