fredag 31 oktober 2014

Finn Sjöberg

En svensk gitarrist vars musik jag återkommit till med jämna mellanrum under de gångna 35 åren är Finn Sjöberg (f. 1951). Hans, ofta folkmusikinfluerade, låtar och spelstil har alltid tilltalat mig. Det finns något rofyllt och typiskt nordiskt över hans musik, något som leder tankarna till den nära kontakt med naturen som är så kännetecknande för oss nordbor. I sina finaste stunder skapar Sjöberg tonpoesi och hans musik är fylld av genuin glädje som smittar av sig till lyssnaren.

Första gången jag noterade namnet Finn Sjöberg var då jag läste att han hade spelat med ABBA under deras turné år 1977. Följande gång han dök upp var på Ruisrock 1978 då han ingick i Harpos turnéband. Jag minns att jag inte var särskilt begeistrad av Harpos musik men jag lade märke till gitarristen som stod längst ut på scenkanten, mot vattenbrynet, i sin röd- och vitrandiga t-shirt.

Därefter föll Sjöberg i glömska för ett tag. Mest berodde det här på att han hade gjort relativt få skivinspelningar och här i Finland inte var ett fullt lika känt namn som till exempel Janne Schaffer vars skivor fanns i affärerna i Åbo. Långt senare fick jag veta att han var med i ett svenskt proggband som hette Kvartetten som sprängde och som år 1973 gav ut det starka albumet Kattvals. Skivan finns tillgänglig som vinyl och innehåller några godbitar, till exempel den fenomenala ”Gånglåt från Valhallavägen”.

I slutet av juni 1979 var jag på rundresa i Dalarna och då besökte jag även Borlänge. Jag gick in på vad jag vill minnas var varuhuset Domus och bläddrade rutinmässigt igenom plattorna på deras skivavdelning. Av en slump fastnade min blick på en lp med en bild av en sliten Volkswagen på konvolutet. Den enda texten fanns uppe i vänstra hörnet där det med gula bokstäver stod Finn. Därmed var min nyfikenhet väckt. Omslagets baksida berättade det jag ville veta; jag hade ramlat över Finn Sjöbergs soloskiva från år 1978.

Alltsedan jag lyssnade på lp:n för första gången har den tillhört mina favoriter. Sida 1 inleds med den korta ”Första valsen” och följs av den underbart jazziga och med fina slaginstrument kryddade ”Draklåten” som innehåller ett av Sjöbergs många suveräna solon. Därefter den funkiga ”Mr. Martell” och den härligt svängande ”Lelleby Boogie” i vilken hela bandet kör på för full kraft med vad som låter som ett brett leende över hela ansiktet. Och åter en gång ett hisnande och väl upplagt gitarrsolo. Sidan avslutas med den dämpade ”Sista valsen”.

Efter att ha kommit så långt väntar en ännu större belöning då man vänder skivan och börjar lyssna på sida 2. Öppningsspåret ”Gånglåt från Barrstigen” är melodisk, positiv och upplyftande, som en härlig skogspromenad när den är som bäst. Plus att bandet spelar med en påtaglig intensitet och ett djup som känns långt in mot ryggmärgen.

Den obestridliga höjdpunkten är ”Höst” som följer efter det. Av alla tusentals låtar jag hört under årtiondens lopp finns det få som kan mäta sig med detta mästerstycke. Då jag i inledningen talade om tonpoesi var det ”Höst” jag hade i tankarna. Här för Sjöberg vidare den djupt rotade svenska traditionen att hämta inspiration från naturen och slutresultatet är smäktande vackert, balanserat och perfekt avvägt och arrangerat. Finn Sjöberg & co levererar här något magiskt, ett ögonblick som är vackrare än livet själv. Sjöbergs storhet som musiker betonas ytterligare av att han låter Ulf Anderssons sopransaxofon dominera i låten medan han själv håller sig mera i bakgrunden. Skulle Santana vara från Norden skulle de under sina bästa stunder kunna uppnå något i klass med ”Höst”. Fullkomligt hänförande. Man önskar att låten aldrig skulle vara slut.

Den spännande ”I Fatimas hand” avslutar denna starka och väl uppbyggda helhet där Finn Sjöberg visar sin begåvning från flera infallsvinklar. Albumet utvecklas till något av ett musikaliskt kalejdoskop där var och en finner något som faller dem i smaken.

(Skivan är tyvärr inte tillgänglig som cd men den finns till exempel på Spotify och jag kan varmt rekommendera att man lägger den till sin spellista. Nedan tre smakprov jag fann på youtube.)

Lelleby boogie

Gånglåt från Barrstigen

Höst

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar