Väntan

Natt efter natt väntar han

stundom tålmodigt stundom rastlöst

tittar hundlikt vädjande

upp i det blå djupet

sänder blickens sond allt högre

det får inte vara långt kvar nu

han behöver se det blåsvarta tändas

räcker inte med vattenytans

glimmande i solljuset

tusentals magnesiumklara blänk

en grön upp och nedvänd himmel

betydelselös, för grund

Bidan lindrad med Bill Evans

Tomas Tranströmer

Bob Dylan

uthärdliggjord

Natten den 26 juli vrider han på nacken

spanar upp mot nordanhimlen

ängsligt förhoppningsfull

ser de första ljusa hålen

efterlängtade lanternor i himlahavet

ännu inte tillräckligt många

för att kunna navigera rätt

Hoppet lyser upp verandan

han vet att det inte är långt kvar

tills blicken hittar rätt

finner ingången i det ändlösa djupet

ingången som varit stängd så länge